Vi tar oss vidare nerför Kungsgatan förbi Stureplan och uppför Riddargatan. Där i backen ligger Sturekatten, lite undanskymt, i ett 1700-talshus. När man har klivit upp för de branta, blankslitna trapporna känns det som om man kliver in i Prussiluskans vardagsrum - hemtrevligt med många små prång och virkade dukar. Här måste väl bullen smaka i det närmaste hembakt?
Första anblicken av själva bullen ger dock inte det intrycket. Den ser oroväckande fabriksbakad ut och känns lite väl lätt i handen. Den kostar 22 kronor och väger 72 gram. Första intrycket får tyvärr också bekräftelse när vi sätter tänderna i bakverket. Innanför den hårda ytan finns... ingenting, bara luft och bröd som smakar papper. Kanelen finns rent visuellt, dock inte smakmässigt.
Nä, Sturekatten, vi kan inte ge den här menlösa, smaklösa och förhållandevis dyra skapelsen mer än en liten bit kanelstång, och då bara för att den ändå har skepnaden av en bulle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar