Minnenas fik

I år är det 40 år sedan striden om almarna utspelade sig i Kungsträdgården och blev en vändpunkt för stadsplaneringen i Stockholm. Det firar vi med att fika på uteserveringen Tehuset under sagda almar. Här tillbringade också vissa i bullpanelen otaliga sommareftermiddagar under 80-talets andra hälft, ofta i sällskap med Lennart; en berest gentleman som blev lite extrafarfar åt oss vilsna själar som kretsade mellan Gråmunken, Tehuset och Söders Hjärta. Med sitt kritvita hår, sin örnnäsa och stålblick satt han som en trygg fyr i ett oroligt hav. Nu är det 25 år senare och Lennart sitter inte längre där. Det känns lite tomt.
Tehusets bullar kommer enligt uppgift från Lux. Kardemummabullen kostar 30 kronor och väger runt 85 gram. Den är saftig med bra kardemummasmak, men den är för söt vilket drar ner betyget.

Luftfluff på Rival

Tillbaka i Stockholm styr vi för första gången kosan söderöver för att undersöka bakverken på höjderna bortom Slussen. Vi väljer Café Rival som är en del av Benny Anderssons hotellkomplex vid Mariatorget. Tidigare huserade lokalerna den stökiga krogen Lilla Maria, men nu intages vinet under betydligt stillsammare former.
Caféet har ett eget bageri och erbjuder både kanel- och kardemummabullar. Vi vill naturligtvis ha båda sorterna. Bullarna kostar 25 kronor styck. Kardemummabullen är något tyngre, 81 gram, jämfört med kanelkusinen på 73 gram. Det antyder att man kan vänta sig lite mer av kardemummabullen, vilket också stämmer i allra högsta grad. Medan kanelbullen bara är ett torrt luftfluff som smakar sött, utan vidare kanelsmak, håller kardemummaditot fanan högt med bra kryddsmak och gott tuggmotstånd. Vi ger dem betygen 3 respektive 6.