Minnenas fik

I år är det 40 år sedan striden om almarna utspelade sig i Kungsträdgården och blev en vändpunkt för stadsplaneringen i Stockholm. Det firar vi med att fika på uteserveringen Tehuset under sagda almar. Här tillbringade också vissa i bullpanelen otaliga sommareftermiddagar under 80-talets andra hälft, ofta i sällskap med Lennart; en berest gentleman som blev lite extrafarfar åt oss vilsna själar som kretsade mellan Gråmunken, Tehuset och Söders Hjärta. Med sitt kritvita hår, sin örnnäsa och stålblick satt han som en trygg fyr i ett oroligt hav. Nu är det 25 år senare och Lennart sitter inte längre där. Det känns lite tomt.
Tehusets bullar kommer enligt uppgift från Lux. Kardemummabullen kostar 30 kronor och väger runt 85 gram. Den är saftig med bra kardemummasmak, men den är för söt vilket drar ner betyget.

Som hembakt på Vurma

Vi gillar att äta lunch på coolkitschiga Vurma på Birger Jarlsgatan. Och nu gillar vi också att fika där. Vurma hävdar att de bakar lyxbullar och vi är ganska benägna att hålla med. För 25 kronor får man en stor kanelbulle på omkring 85 gram. Den är saftig, smakar hembakt och har en fin balans mellan sötma och kanel. Enda lilla abret är att den är bakt på väldigt mycket smör, vilket gör den aningen för fet. Men en sjua i betyg är den väl värd.

Cinnamon swirl

En av deltagarna i bullpanelen åkte till London och passade där på att besöka Starbucks. Självklart måste även denna kedjas vetebröd testas. Här heter kanelbulle cinnamon swirl och är täckt med glasyr och fylld med russin, vilket verkar vara vanligt i amerikanska bullrecept.
Som man kan ana är Starbucksbullen en söt historia. Av kanelen märks inte mycket, däremot har brödet en inte helt oangenäm citruston. Den kletiga glasyren gör dock ingen glad och drar ned betyget till en fyra.

Luftfluff på Rival

Tillbaka i Stockholm styr vi för första gången kosan söderöver för att undersöka bakverken på höjderna bortom Slussen. Vi väljer Café Rival som är en del av Benny Anderssons hotellkomplex vid Mariatorget. Tidigare huserade lokalerna den stökiga krogen Lilla Maria, men nu intages vinet under betydligt stillsammare former.
Caféet har ett eget bageri och erbjuder både kanel- och kardemummabullar. Vi vill naturligtvis ha båda sorterna. Bullarna kostar 25 kronor styck. Kardemummabullen är något tyngre, 81 gram, jämfört med kanelkusinen på 73 gram. Det antyder att man kan vänta sig lite mer av kardemummabullen, vilket också stämmer i allra högsta grad. Medan kanelbullen bara är ett torrt luftfluff som smakar sött, utan vidare kanelsmak, håller kardemummaditot fanan högt med bra kryddsmak och gott tuggmotstånd. Vi ger dem betygen 3 respektive 6.

Vaniljbomb från Nyköping

Bulljakten går fortsatt vidare utanför Stockholms gränser. Denna gång hamnar vi i Nyköping, närmare bestämt på 50-talsfiket Princess Konditori. Bidraget kommer från en av våra läsare, som mycket bestämt hävdar att Princess bullar står sig ovanligt väl i konkurrensen.
Och redan panelens näsor bekräftar att så nog är fallet. Bullen doftar ljuvligt av vanilj. Första tuggan avslöjar att brödet inte bara doftar gott. En väl avvägd vaniljton ljuder i mild sötma mot den runda smaken av vetedeg.
Priset, 12 kronor för 92 gram, avslöjar att kvalitet inte behöver kosta. Men så är vi utanför hutlösa Stockholm också.